Ulla & Christer Florell - Sy Circe
VHF: SB4826 Satellittelefon: +8816 326 53842
HF: SA0BCF MMSI: 265591430

Loch Laggan Mot Crinan Kanal2009-07-13

‹ Tillbaka

Vi lämnar Loch Laggan den 6 juli i regn och styr över den långsmala sjön Loch Lochy. När vi närmar oss GairLochy i andra änden blir det flera meter djupt (det är bara att blunda och köra) och strömmen sätter an och ger oss extra fart. Strax efter vi landat på vår tänkta nattbas öser regnet ner och piskar vattenytan. Vi träffar ett trevligt par, Peter och Anette, som också är ute på längre seglats. De berättar att de tänker gå Irländska kusten söderut och har funderingar på att gå direkt till Azorerna. Ulla och jag får blodad tand och börjar tänka i samma banor.

Tisdag tuffar vi vidare i kanalen genom två slussar, som nu går utför, och en swing bridge och ankommer Banavie på eftermiddagen. Banavie är en slusstrappa på 8 slussar som avslutas med en vägbro a la sväng samt en järnvägsbro, också som svängbro, förmodligen byggd före första världskriget. Tågen som passerade drog ner farten till 5 km/tim över bron och det smällde och knakade oroväckande. Troligen skulle Tekniska museet inte våga ta emot den som gåva utan att rådfråga facket och skyddskommittén.

Vi promenerar ner till byn som ligger några km nerströms och hittar centrum med parkeringsplats, hårfrissa, Indisk take away, tvätteri, kiosk och liten mataffär. Tvätteriet lovar att nästa dag tvätta vår byk.

Nästa dag spöregnar det och vi sitter under kapellet och tittar fascinerat på alla naturmänniskor, scouter och övriga engelsmän/skottar som kommer cyklande och slår upp sina tält i kanalslänten, sätter sig ute i regnet i kortbyxor och t-tröja och lagar middag på ett äkta fotogen kök. Sjöscouterna kryssar omkring i klinkade ekor med röda segel. Det är bara 25-40 meter brett i kanalen så ekorna hinner aldrig få upp farten efter ett slag så de har en liten utombordsmotor som går hela tiden.

Ny morgon och vi kör in i första slussen för att ta oss neråt. 8 slussar och det tar två timmar. När järnvägsbron väl svängt åt sidan och inte verkade ramla ner flyr vi fältet. En halvtimme senare angör vi slussbassängen i Corpach – den sista slussen innan vi är ute i havet. Vårt paket med reservdelar till el-vinshen har kommit och bytet till ny ”stripper arm” går bra – fint, nu kan vi börja segla igen.

Morgonen nästa dag är det 5 grader ute och det ryker om vattnet. I bakgrunden ser vi de höga istäckta bergen. En fantastisk vy – Harry Potter kan slänga sig i väggen. corpach bergsvy Vi har ett svalt men underbart väder. Det råkar vara högtryck och blå himmel. Skottarna har kommit på löpande band och förklarat för oss hur lyckliga vi är för det fina vädret. Dom har säkert bra väder här flera dagar om året.

Vi tankar och hoppas vårt paket med ny EPIRB ska anlända snart. Det gör det också. Men vi hinner inte med första slussningen. Men det gör två norrmän som är så oroliga för att inte komma först, så först krockar han nästan med en tysk på väg in i slussen. Tysken tvärbromsar och norrmannen smitet in i god fart. För god för han hinner inte bromsa, båten vrider sig på tvären inne i slussen och ränner in i kajen med ordentlig smäll. Men norrmannen kom först.

Det är en underbar morgon och efter att ha blivit utslussade hissar vi segel och glider iväg i mysfart. Den övergår efter några timmar till vindstilla och Yanmar får hjälpa till och för oss smärtfritt till Oban. Det är oväder på gång så vi vill i hamn.

Hamnen är överfull och det finns ingen plats. Efter en stunds letande lägger vi oss slutligen utanför två danskar. Strax efter oss kommer det ytterligare 5 båtar som parkerar i rad utanför oss. Det är den årliga whiskey trippen där drygt 100 båtar åker runt och besöker 10 brännerier. Gästhamnen ligger inte i själva Oban, utan på en ö 1000 m utanför och det går en gratisfärja in till Oban varje timme.

På ön finns det en liten insjö som heter Loch Ne Circe. Tänk, det har jag misstänkt hela tiden – Circe har skotskt påbrå i rakt nedstigande led.

Nästa dag på söndag tar vi färjan in till ”stan” och studerar delfinerna som sällskapar med oss. Inköp av stor fender och lite sjökort. På eftermiddagen börjar alla förbereda sig för nattens kuling. Vi som ligger 8 båtar utanför varandra drar spring åt alla håll. Kvällens event är en stor whiskey fest med ca 500 deltagare. Ulla och jag blir nästan ensamma i hamnen och dukar själva upp en festmiddag med inköpt krabba och filead haddock samt ett gott väl kylt vitt vin (bra för hjärtat). Vid 11-tiden på kvällen återvänder gänget mindre nyktra än tidigare. 25 stycken kommer rumlande och klättrar över vår båt för att komma till sina egna. Mycket väsen, men ingen gick i sjön.

Nästa morgon är nattens kuling över. Det regnar med dålig sikt. Vi ger oss av mot Crinan. Motvind, motsjö, motström, regn, dimma – tvi sa Christer och startade Yanmar. Efter 3-4 timmar klarnar det upp och vi sätter genuan i fin halvvind. Några timmar senare gör vi fast innanför Sea-lock i Crinan. circe crinan 1

Några timmar senare dyker det upp några bekanta båtar – jodå, det är ”komma först norrmännen” igen. De får gå först i morgon.

Crinan Canal har inga hydrauliska slussportar och man får själv öppna och stänga slussarna. Enligt uppgift är det knappt en man klarar det, så vi har hyrt en ”pilot” för 50 pund som sköter det hela. Kanalen är sedan 1800-talet och smal som ett krondike – vi får se hur det går. kanal start

‹ Tillbaka