Ulla & Christer Florell - Sy Circe
VHF: SB4826 Satellittelefon: +8816 326 53842
HF: SA0BCF MMSI: 265591430

Jaha, Och Sen Då?2012-05-03 (Uppdaterad 2012-05-03)

‹ Tillbaka

Ja vi släpper handbromsen och rullar iväg mot Rotorua som är känt som en plats där många Maorier hade ursprungliga boplatser. Marken är vulkanisk med en mängd heta källor som gav värme på vintern och gjorde tillagning av mat enkel. rotoaoa hetvattenkallor 2 rotoaoa hetvattenkallor 3 rotoaoa mud pools 2 rotoaoa hetvattenkallor

Vi stannar till strax utanför själva Rotorua. Det ryker och pyser överallt i en stor dal. Man har nu i modern tid anlagt spapooler med glasklart och hett vatten.

Vidare till områden med gejsers i själva Rotorua. Här har man hägnat in ett mycket stort område – marken är osäker och farlig och man får bara gå på speciella stigar. (En filmsnutt finns på en gejser, Enkel matlagning)

Här var ursprungligen ett stort fäste för Maorierna och man har bevarat hus och byggnader från tiden då det begav sig. Insläppet i parken/området krävde en donation på 500 kr, men då bjöd Maorierna, numera museianställda, på lokal välkomstdans. Man tjoade och tutade i horn. rotoaoa mauri dans

Nästa dag kör vi till Waihi beach och går och skrotar på den enorma beachen. Fridfullt och vackert. Det fanns en bensinstation där man kunde köpa snask. I övrigt var det beachen som gällde. ulla pa waihi beach waihi beach camping 2

Vi bestämmer oss för att köra ut på Coromandel som är en stor halvö. Vi lämnar den vanliga smala vägen och börjar köra kustvägen. Det är 5 mil ut till den lilla stan och vägen som är uthuggen ur berget slingrar sig helt utmed vattnet som finns direkt på vänstra sidan, ca 3 m ner. Den fil vi ska hålla oss i är nu lika smal och tidvis smalare än husbilen. Efter 2 mils krypkörning och efter att ha mött ett antal lastbilar, varav en med timmersläp, känns det som vi förbrukat all vår tur eftersom vi ännu inte krockat eller fått backspeglarna bortkörda av mötande bilar, ger vi upp och vänder på en liten inkörsväg till ett hus. Hur vi klarade oss förbi timmerbilen begriper jag inte och 3 mil till på den här serpentinvägen kändes inget kul. coromandel rast 2 coromandel rast

Vi anländer istället campingplatsen i Orere Point. Stor plats med fantastiskt naturläge med, som vanligt, egen fors. Vi är nästan enda rörliga husbilen som besöker platsen. Det står istället 100-tals husvagnar och husbilar permanent uppställda med egen uppvuxen trädgård, altaner och uteplatser. orere point - back 2

Vi upptäcker att vi har en egen husanka som är helt tam och kommer fram till oss och lägger huvudet på sned och undrar om käket är klart snart. På morgonen när vi vaknar står den utanför dörren och väntar. orere point - var husanka orere point - back 3 orere point - stranden

Vi drar vidare till Auckland och återlämnar husbilen. Taxi in till staden och vi får vänta några timmar på bussen som tar oss till Whangarei. Vi anländer Whangarei ca 21 00, trötta och hungriga och tar en bulle till båten. Bär in allt bagage i båten och öppnar den blåa väskan där båtnycklarna finns. Vi hittar bara ett stort lakan, lite otvättade underkläder samt lite mediciner utställda på en person i Whangarei. Det är inte vår blåa väska.

Helvete – vi kommer inte in i båten. Jakten börjar. Vi tar en taxi till killen i Whangarei. Han blir jätteglad över att få tillbaka sin väska – men han har inte vår väska. Bussföretaget svarar inte i telefon och vi får ta in på hotell, oroliga över var och hos vem vår väska finns. På morgonen nästa dag står vi vid busshållplatsen och väntar in bussen som går en gång per dag. YES – han har vår väska i bagagestuven. Jubel och inflyttning i vår båt.

/Christer

‹ Tillbaka