Ulla & Christer Florell - Sy Circe
VHF: SB4826 Satellittelefon: +8816 326 53842
HF: SA0BCF MMSI: 265591430

SAVU Huvudstad Måndag-tisdag 4-5 Juni 20122012-06-28 (Uppdaterad 2012-06-07)

‹ Tillbaka

Vi är på huvudön Viti Levi och huvudstaden heter Savu. Vi hyr en bil för en tvådagars rundtripp. Vägarna är hemska. Kan vara asfalterat 1 km, sen plötsligt grus- eller stenväg någon km. Det är som att köra radiobil på Gröna lund, men det som är mest otäckt är att det blandat med hygglig beläggning finns vassa gropar med 3-4 dm djup. Kör man i dem blir det punktering eller haveri framaxel. viti levi - bergen

Naturen är ganska flack och subtropisk i södra delen av ön där vi befinner oss. Det finns en huvudväg som följer kusten runt ön. Alla andra vägar är grus eller stenvägar. Lite skjul här och där utefter vägen, annars inget speciellt.

Suva stad upplever vi också sliten och gammal med inslag av moderna shoppingcentrum. Regeringsbyggnader är välskötta med vackra parker. Svårt att parkera och alltid p-mätare. suva - stadsbild suva - hamnen suva - hamnen nordkorea besok-ulla

Men återigen dessa underbara och vänliga människor. När vi irrade runt i stan, kom det en taxi och vinkade åt oss att stanna, mitt i all trafik. Han förstod vi letade p-plats och pekade ut ett område. Tack.

Efter att ha fått tips om ett rimligt hotell från turistinformationen, hyrde vi en taxi som åkte före oss till Capricorn Apartments. Helt ok, men ett lägenhetshotell – ingen käk.

Vi ägnade några timmar till att leta efter restauranger, men de fanns egentligen inte. Det fanns en pråm som serverade sea-food och på finaste hotellet mitt i centrum kunde vi få hamburgare som bäst. Upphetsande.

Till slut hamnade vi på restaurangvåningen i ett shopping mall. Väldigt mycket tårta och kakor, men det fanns några Tai och indiska serveringar där vi kunde få ris med höns i en oändlig variation. Jag tog en Chicken Curry, trodde jag, men det blev en Chili Chicken istället. Kanongod, men det blev nästan frätskador i munnen.

Alla affärer hade samma lika och så mycket kultur eller historia lyckades vi inte finna. Det enda som var slående och märkligt var att man kunde Top Up sitt telefonkort överallt. Vodafone och Digicell hade kontor, med folk, i hela stan med maximalt 20 m avstånd mellan butikerna. Det fanns några parker också och där fanns det inga butiker, men det hade man löst genom att sätta upp telefonkiosker, typ gammal Televerkets telefonkur. Inga problem med att hitta 200 Top Up ställen på samma gata. Sanslöst.

Men läser man Fiji Sun – den lokala Dagens Nyheter, får man positiva tankar. Samhället är utan tvekan under bra utveckling, men har lång väg att gå.

Tisdag morgon travar vi ner till närmaste shopping Mall och försöker hitta någon slags frukost. Bästa fyndet är kaffe med plain croissant samt en bulle med skinka och ost. Nåja, när vi biter i bullen visar det sig att man skurit ut en kant skinka på ca 3 mm, ungefär som en bit snöre, och en ost kant, även den med 3 mm sida och lagt den utefter snittet i bullen. Det skulle se ut som om det var skinka och ost. I övrigt var bullen tom. Vi orkade inte kommentera fyndet.

Vi lämnade staden utan sorg Vägkartan är usel och vi kör fel flera gånger. viti levi - trasig bro flooding

Det här med beacher är närmast en bluff. Finns inte. Antingen går mangroven ner i vattnet eller så visar sig en flera 100 m långgrund sjöbotten, huvudsakligen lerig, vid lågvatten. viti levi - leriga sandbeacher

Resorternas broschyrer om glittrande vatten och sandiga beacher liknar sagoböcker. Vi stannade vid en exklusiv resort, Wananavu och åt lunch. Beskrivningen är fantastiskt – sand beacher, palmer, kristallklart vatten att dyka i, osv. viti levi - wananavu resort viti levi - wananavi resort2

I verkligheten hade man tillverkat en sand beach strax nedanför restaurangen bland palmerna som såg vacker ut. Men den riktiga stranden låg ytterligare 100 m längre ner. Hade man tänkt sig att bada i havet, får man vada 100-200 m ut i grunt och lerigt vatten som inte är 1 m djupt. Sikten är mellan 1-2 m. Dykning kan man glömma om man inte tar en dykbåt och åker flera km ut från ön. Men polerna var fina med klart vatten. Det här är nog den värsta broschyrbluff vi råkat på.

Vårt sammantagna intryck av Viti Levi är att hit skall man inte åka som landturist om man drömmer om Söderhavet, palmer, sandstränder hula hula osv. Men det skall finnas mängder med små korallöar där vi kanske finner lyckan.

Vi hade fortfarande ca 10 mil att köra och bestämde oss för att prova en helt obelagd väg som gick upp i bergen och nästan tvärs över norra delen. viti levi - back med rent vatten

Kartan sade att den skulle bli belagd och det var den. I 2-3 mil. Sen tvärslutade det och blev hyggligt bred grusväg. Vi studsade fram ytterligare några mil. Nu ändrade sig naturen. Den tropiska regnskogen var borta och ersatt med höga berg, delvis öppna landskap och träd. viti levi - uppe i bergen2

Sen slutade vägen med en vägbom samt en pil som pekade mot en traktorstig. Sista timmen hade det varit gott om grävskopor, väghyvlar och stora lastbilar.

Traktorstigen var enfilig, lerig och mycket gropig. Vi började bli rädda att vi kört fel och stannade till vid en grävskopa. Jodå, det här var den riktiga vägen. För att få jobba ifred med den stora riktiga vägen hade de med grävskopa grävt en tillfällig bypass vid sidan om den riktiga vägen. Det var på håret vi kunde hålla bilen kvar på vägen som var strikt enfilig, lerig och med stora gropar. Att vi kom igenom utan att fastna var bara bondtur. Även med en 4-hjulsdriven bil var det ett vågspel.

Till slut kom vi ut på den vanliga usla vägen som nu upplevdes nästan bra. Vi passerade en mängd byar där människorna sprang ut och alla ville skaka hand med oss och veta varifrån vi kom. Vi fick vinka istället annars hade det tagit flera dagar att hälsa på alla. viti levi - uppe i bergen viti levi - normala radhus

Här uppe i bergen låg det fina och stora rancher med mängder av boskap. Hästar, åsnor, getter och framför allt biffkor strövade omkring på vägen. De flesta makade sakta på sig om vi stod på oss. Dock inte alla viti levi - jag flyttar mig inte

Väl ute på kustvägen satte vi fart mot Denarau. Efter en timme stannade vi vid vägkanten för att sträcka på benen. Det fanns ett hus längre upp i backen och en kvinna kom ut och gick ner till oss och frågade om vi hade problem med bilen. Nä, vi tar bara en liten rast. Var är ni ifrån – Sverige. Oh, kära nån och så fick Ulla en varm kram av kvinnan. Kom upp och drick te med oss. Mjau, vi har lite bråttom för vi vill komma fram till Denarau innan det blir svart ute. Har ni så bråttom, nå kom en annan dag och drick te, och så fick både Ulla och jag en ny kram. Sådana är dom. Man blir alldeles varm i hjärtat.

Simma lugnt /Christer

‹ Tillbaka