Ulla & Christer Florell - Sy Circe
VHF: SB4826 Satellittelefon: +8816 326 53842
HF: SA0BCF MMSI: 265591430

Bangor Till Howth (Dublin)2009-07-21

‹ Tillbaka

Bangor till Ardglass till Howth (Dublin)

Vi lämnar Bangor vid 10-tiden med viss saknad eftersom vi blivit så vänligt bemötta och väl omhändertagna av samtliga vi mött och har härlig segling första timmen. Kursen blir söderut eftersom våra vänner lämnar Peel (Isle of man) och styr mot Irland. Kompisen motströmmen har upptäckt oss och bromsar med 2 knop, vinden blir svag och regnet kommer – en normal dag alltså.

Vi blandar lite segling med motorgång när farten över grund blir ynklig. Efter 5-6 timar blir plottern tokig och svarar inte på knapptryckningar och går inte att stänga av ens. Den startar om själv var 3:e minut.

Ok, vi tar till reservläge och flyttar upp datorn med sjökort under sprayhooden för det spöregnar och vi ser inte mycket. Framför allt behöver vi hjälp vid inseglingen till Ardglass som har en grävd ränna in till gästhamnen.

Väl ”hamnade” undersöker vi plotter och kortet med aktuellt sjökort. I kortfacket, som enligt reklamen är vattentätt, är det vatten. Stängd kortlucka sluter inte tätt. Det blir hårtorken en halvtimme (tur man är fåfäng och har hårtork med sig). Plottern fungerar ua. med de inbyggda korten och svimmar med det externa sjökortet. Vi provar kortet i annan plotter och den svimmar också. Alltså inget fel på plottern utan fel på kortet. Vi planerar ju att gå till Azorerna, så jag testar det kortet. Det fungerar bra på alla öar utom på huvudön som får plottern att återigen svimma av. Provar 8 ggr med samma resultat. Vi har 2009 köpt 4 nya sjökort från Navionics och två kort är felaktiga eller skadade och måste bytas. Det finns en möjlighet, även om det inte är troligt, att de två andra korten fungerar och då klarar sig Navionics med endast 50% fel i leveransen. (Undrar hur ”tillverkningskontroll” stavas?)

Något luttrade lämnar vi Ardglass men blir genast glada över en kanonfin segling i 8-9 knop (Ja, genom vattnet förstås – motströmmen reducerade till 6 knop) under 5 timmar. Sen blir vinden för svag eller vågorna för höga och vi måste starta Yanmar några timmar.

Elementet ”Classe”

När vi sjösatte i april var det lite svalt i det kalla nordiska landet Sverige, så vi köpte ett elektriskt element på Clas Olsson. Alla prylar ombord har fått sin bestämda plats där det är stuvat och surrat för storm. Dock inte elementet för det skulle vi avhända oss då vi kom till Göta Kanal och inlandsklimat. Sommaren dröjde dock och vi behöll Classe ”tills vi lämnar Sverige” sa vi. Ok då, det får väl hänga med till Skottland, men sen åker det ut, sa vi lite senare. Efter ett antal nätter på Caledonian Canal med 6 grader på morgonen har vi insett att Classe nog får bli reskamrat i alla fall. Classe står på nu i skrivande stund och i alla hamnar hitintills och har nu blivit en kär kamrat och har tilldelats sin egen plats i förrådet och har inte längre någon livstidsdom hängande över sig.

Klockan 20:00 glider vi in i hamnen i Howth som ligger strax utanför Dublin. howth marina

Vi märker direkt en ändrad attityd och stil hos innevånarna. När vi handlar kaffe och en macka och Ulla skall betala räcker hon fram pundsedlar. Tjejen i kassan säger ointresserat att pund accepteras inte, endast Euro. Då Ulla snopet säger att vi kommer från Ardglass och där gick det bra med pund, förklarar kassan att det här är Södra Irland, och pund gäller i ett annat land, nämligen England. Och dom i Ardglass och norrut tillhör Norra Irland, dvs. inte Irland och hon tillägger sarkastiskt ”They are maybe of a better breed”. Att vi kommit till det riktiga Irland (södra Irland) märks också på gatuskyltarna. Först står det något obegripligt, därefter översättning till engelska.

gatuskyltar

Pendeltåget till Dublin har ändstation i Howth, precis på samma sätt som i Bangor. Men här finns en levande människa att köpa biljetter av, annars biljettmaskiner och inpasseringsspärrar. Pendeltåget och hela omgivningen skulle få SJ att skina upp av stolthet. Här är det skräpigt, trasigt, smutsigt , klottrigt och gammalt. Dublin ger ungefär samma intryck utom centrala centrum.

dublin river

Staden är som Stockholm fylld med utlänningar / invandrare med dominans av asiater och negrer (ursäkta, menar chokladfärgade medmänniskor). Men här hittar vi den genuina pubkulturen – massor med pubar överallt och alla dricker svart och besk Guinness.

ulla i dublin

Vi försöker göra oss av med våra pund, men bankerna har skyltar som säger att de inte växlar valuta. Till slut hittar vi en bank med växling och ställer oss i kö. Med det gills inte – handlar det om den otäcka valutan pund, måste vi ta hissen upp till en annan avdelning. Även där hamnade vi i fel kö och blir hänvisade till en annan speciell kö. Men till slut gick det.

Tillbaka till Howth. Vi går till en utsökt fiskaffär som verkar ha allting nyfångat. Vi köper havskräftor som killen påpekar måste kokas i 4 minuter. Och ett kilo färdiga krabbklor - tror vi. När vi satt oss till bords och jag sliter isär en klo visar det sig att dom är okokta. Ner i köket igen och nytt kok. Man kan inte lyckas varje gång.

Efter middagen studerar vi en stor säl i hamnen ca 20 m från oss. Den har fångat en kattfisk eller liknande. Kanske 70 cm lång och 10 cm tjock. Sälen jobbar med saken i 15 min och sväljer den sedan på samma sätt som måsarna gör.

Vi har en tysk marinkikare, en Steiner Commander Pilot S, som är kvävgasfylld och garanterat vattentät och garanterat inte billig. Men nu är den full med vatten och går inte att se i. Den är hermetiskt försluten och går inte att öppna på något sätt. Den ligger nu som sista och enda möjliga åtgärd och vilar ovanpå Classe. Vi får se om det hjälper. Garantin gäller säkert i hela världen utom på Irland. En fördel med klimatet här är att det existerar inga gula uttorkade gräsmattor, åkrar eller törstiga träd. Och maskarna i jorden går i simskola direkt efter födseln.

Vi har avvaktat en dag i Howth pga. kuling och spöregn. När det är lågvatten är det ont om vatten.

ont om vatten

Försöker gå mot Arklow i morgon, ca 40nm.

‹ Tillbaka