Ulla & Christer Florell - Sy Circe
VHF: SB4826 Satellittelefon: +8816 326 53842
HF: SA0BCF MMSI: 265591430

Martinique – Le Marin2010-04-23

‹ Tillbaka

Vi tankade båten innan vi seglade iväg från Rodney Bay. Satte ”standardsegel”, dvs. ett rev. 10 m/s, två meters vågor och en ström på ca två knop varierande mellan syd och väst. Vi fick hålla upp ca 30 grader och fick då en kryssvinkel på ca 40 grader. Det verkar som båten är gjord för den vinkeln för vi gjorde bra fart och avverkade 27 nm på 3 timmar och 15 min – det ger en medelfart på 8,3 knop under tre timmar.

Vi hade gjort en liten miss och glömt att ordentligt stänga ett takfönster vilket jag upptäckte efter någon halvtimme. Sjön bröt hela tiden och rullade över båten så vi fick in kanske 5-10 liter som huvudsakligen droppade ner på säten och ryggstöd, på seglingsböcker, häften och diverse båthandlingar. Och på Ullas mobiltelefon som mycket riktigt dog.

Marinan ligger ganska långt in i viken som är stor och bred. Men full med rev och grundbankar så man kryssar mellan gröna och röda bojar. Låter lätt, men bojarna i verkliga verkligheten stod inte alls där de var markerade i sjökortet. Med någon meter under kölen och lätt darr på manschetten smög vi längst in i viken. Marinan är jättestor och har 640 platser vid ponton och 70-tal vid boj. Dessutom låg det 2-300 båtar för eget ankar. Det är alltså ca 1 000 båtar här Marinen var spikfull men efter lite letande hittade vi en plats att klämma in oss på. Nästan färdiga med angöringen kom det en kille i marina-båt och frågade vem som gett oss tillåtelse att lägga oss där. ”Ingen” sa vi. ”Det var ledigt här”. Då kom en längre tillrättavisning från killen och vi intog snabbt utseendet av två nästan dränkta och mycket skamsna hundar. (hundtricket brukar funka). Efter en stund tinade han upp och lovande att ordna en plats till kvällen men vi måste gå ut i viken och ankra så länge – vilket vi gjorde.

Vid 4-tiden fick vi klartecken att gå till ”Fuel dock” för att bli eskorterade till vår blivande plats. Ulla tar upp ankaret men det går trögt mot slutet. Förklaringen kommer efter en kort stund då vårt ankare kommer upp med en kätting som spänner åt bägge håll. Ja, ja – oss händer det aldrig någonting. martinique

Vi har ju vädrat våra åsikter om franska långseglare. Martinique är Frankrike, så det var med viss skepsis vi närmade oss tull och immigration. Det fanns en kille innanför skranket som inte talade engelska. Men hur hjälpsam och positiv som helst. Vi fick fylla i inklareringen på en dator – vi har lämnat bushen och befinner oss i Europa. Frågorna var relevanta och vi behövde inte längre uppge vilket märke vi har på GPS:en eller hur många oäkta barn vi har. Pappret kom ut färdigt på en printer. Vi lade upp pass och alla skeppspapper. Tullkillen tittade kort på inklareringspappret, skrev sin namnteckning och gav oss det. Pass och båt dokument tittade han inte i alls. Lätt överraskade frågade vi var immigration var någonstans. Nej, nej, sa han. Allt är klart. Det var nästan så vi svimmade.

Vi stolpade ner till marinakontoret där vi blev hjärtligt mottagna av fransyska som även pratade engelska. Det här var ju bara kalas. Måndagskväll och tisdag träffar vi våra vänner Richard & Dawn – engelsman och nya Zeeland, gifta. Vi planerar att gå igenom Panama kanalen med dem (och Victory Too) och kanske följa med dem till Nya Zeeland där de bor. Onsdag hyr vi bil och besöker Fort de France, huvudstaden. Den här vulkanön är inte alls lik de andra vi sett. Här är det mjukare linjer, marken är odlad och det är Europa standard på det mesta. Gallerierna är större och tjusigare än vad vi sett i Europa – och dyrare också. Utbudet på olika sorters mat är bedövande – allt finns. Samtliga fransmän vi möter, inklusive de på pontonen är hjälpsamma, försöker verkligen uttrycka sig på engelska och är helt enkelt förtjusande.

Viva La France!

Fredag morgon drar vi vidare direkt mot British Virgin Islands. Ca tre dagars segling om det finns någon vind. Det har varit nästan vindstilla (i hamnen) i en vecka nu och svaga vindar till sjöss.

‹ Tillbaka